‹ Tillbaka

Spara som favorit | Tipsa en vän | Skriv ut sidan

 GÖR DET SJÄLV

Konsten att skruva i trä

"Var och en har en skruv lös, den som rote tror på det har två..." Bortsett från den bildliga betydelsen av detta gamla ordspråk har vi nog alla någon gång tappat en skruv och med kraftuttryck på nytt försökt få den att fästa och dra. Att vi till slut har lyckats har säkert berott på de upprepade försöken. När det gäller konsten att skruva gäller nämligen i hög grad också ett annat gammalt ordspråk:

"Övningen är bäste läromästaren!"
Förmodligen tänker du: Det är ju ingen konst att dra i en skruv, det kan väl alla människor! Du har helt rätt! Men lite konst är det ändå - att skruva på rätt sätt. "Rätt sätt" betyder att fyra krav har uppfyllts: att skruven är helt idragen; att skruvhuvudet inte är skadat; att skruven inte kommer att lossna; att skruvförbandet är snyggt.

Den viktigaste förutsättningen för att du ska kunna skruva rätt är att du har en mejsel, som i tjocklek, bredd och spår passar för skruven ifråga. Därför är det bra om du har en uppsättning mejslar i olika dimensioner. För den vanlige Gör-det-självaren brukar tre vanliga mejslar, ett par kryssmejslar och en mejsel med skruvhållare räcka.

Se till att skaften är greppriktiga, det vill säga inte alltför små utan något att ta i. Det är också bra om de är elisolerade. Trots att det inte alltid ser ut så är en skruvmejsel ett ganska ömtåligt verktyg, som inte bör användas till något annat än just skruvning. Och en skruv -ja, den är en skruv, som definitivt aldrig får användas som spik.

Värt att veta
Träskruvar finns i många dimensioner. De kan vara helgängade. det vill säga ha gängor ända upp till huvudet. eller ha skruvhals. det vill säga ogängad övre del. Flata skruvar med försänkta huvuden är vanligast för träarbeten. det finns även skruv med kullrigt huvud, med kullrigt och försänkt huvud och med sexkantshuvud, sa kallad fransk skruv. En flatskruv ska alltid dras i strax under träytans plan. Lägg skruvspåret i träets fiberriktning.

Tips
En skruv som visar sig vara mycket hårddragen kan du få i lättare genom att pensla gängan
med en aning olja. Men var försiktig så att träet du skruvar i inte får oljefläckar. En skruv som lossnar kan du få fast genom att fylla hålet med kallt lödtenn eller proppa med stålull och doppa skruven i lim och sedan dra åt den. Till spån och gipsskivor är helgängad skruv bäst.

Skruvmejselns spets bör inte vara bredare än skruvhuvudets skåra. Det är bäst om båda är likvärdiga. Är spetsen för bred kan den riva sönder virket.

Om skruvmejseln ideligen hoppar ur spåret kan det bero på att mejselspetsen är för kort, för tunn eller att spetsens sidoytor inte är parallella. Slipa om det behövs.

Ett skruvhuvud är alltid relativt stort. Därför syns det mycket tydligt när en skruv sitter snett. Den kommer alltid snett om man inte från början skruvar vinkelrätt.

För mindre skruvar är det praktiskt att använda en mejsel med skruv- hållare. En mejsel med t ex fyrkantig klinga får flerdubbel dragkraft med hjälp av en skiftnyckel.

Skruvhuvuden är ömtåliga. Slå därför aldrig med hammare på dem. Förborra i stället eller gör ett fäste med en syl, Så att skruven kan dra redan från början.

Även om du förborrar i hårt trä bör inte borrhålet vara djupare än tre fjärdedelar av skruvens totala längd. Borrhålet ska också ha mindre diameter än själva skruven.

I t ex löst virke kan du förstärka skruvförbandet genom att borra ca 2 cm djupt och därefter plugga med rundstav i lämplig dimension. Pluggen ska också limmas.

Vill du försänka skruvskallen helt gör du det enklast genom att efter förborrningen, med en så kallad försänkare, fräsa ur en lagom stor och djup yta i ytvirket.

Skruvar kan döljas helt. Borra med spiralborr i skruvskallens diameter, lika djupt som proppen ska vara tjock. Förborra, dra skruven i botten och limma proppen i hålet.